Giron

Har fått två anmälningar här, från vem? Vet ej för vederbörande är ju inte rakryggad nog att träda fram och föra en dialog med mig.
Stäng ner bloggen heter det. Men tyvärr det kommer jag inte att göra för att andra kräver det. Står det något som svider? Kanske, må så vara men det är MIN verklighet.
Varför ska jag ta bort eller ändra MIN verklighet?

fine, jag gör en kompromiss. Jag tar bort en del namn men längre än så sträcker jag mig inte. Sen är det ju så att dem som hittar till min blogg vet ändå vilken hund, person, uppfödare det rör sig om i vilket fall och det är inget jag kan göra åt eftersom det finns dem som haft min sida länkad från sin hemsida.

Varför skulle jag ta åt mig av dessa anmälningar? Detta är saker som har hänt i MITT liv, jag skriver vad som händer och sker i MITT och de minas liv. Har du, du eller du problem med det? Välkommen att maila mig då så får vi se vad vi kan göra åt det hela men fram tills dess så kommer ni inte långt med att köra ett sånt här race.

Jag står med ryggen fri men gör DU det??

Jag tänker summera vår tid med Giron. Han kom till oss vid 10 veckors ålder och eftersom detta var en ras jag inte kan på mina 5 fingrar har jag helt förlitat mig på uppfödaren och hennes erfarenhet av rasen.
Mjuk hand och bytes handel när något går galet.
Min normala åsikt när det kommer till hunduppfustran är en fast konsekvent hand men jag är inte den som är den självklart är jag för ett försök och gör så som uppfödaren rekommenderar.

Giron kom och installerade sig och till en början funkade det bra, vändningen kom strax före 6 månaders ålder. Han gjorde ett utfall och högg efter Lasse rejält när Lasse skulle flytta honom från att äta sådant som inte var helt lämpligt för honom ute i skogen. Du lägger honom sade jag för sådant beteende får inte förekomma på något sätt. Sagt och gjort Lasse gjorde som jag sade.
Jag har hela tiden varit öppen mot uppfödaren när det kommer till saker som hänt i vårt hem och uppfödaren sade nej nej nej det är inte rätt sätt att hantera en pinscher. Bytes handel är bättre så han får något annat mer positivt att tänka på än att försvara det som han anser vara sitt.

Det var början på en ganska lång väg, i allafall för oss. Han började bita Michelle. Ett flertal gånger. En gång skulle hon ta bort honom, han stod med framtassarna på Olivers stol för att försöka ta mat från honom. Nej sade Michelle och satte en hand i bringan på honom och föste undan honom. Jag var där och hon gjorde enligt mig inga fel. Vipps så sätter sig Giron i halsen på Michelle och hugger tag så hon får rejäla märken efteråt.

Ska också tillägga att jag är av den uppfattningen att man aldrig, absolut aldrig ska låta barn vara ensamma med hundar för det kan bli så himla fel därmed kan jag med gott samvete säga att saker jag beskriver här i bloggen har inte varit barnens fel. Jag eller Lasse har varit närvarande 9 fall av 10  när något hänt.

Hur som helst nu började en tid där Giron bet Michelle ofta, händer och armar framför allt, inomhus och utomhus där var aldrig något mönster på hur det hela utvecklades och vilka situationer som skulle uppstå med bett och inte bett.
Nu kommer även Jennifer in i bilden. Han ger sig även på henne.

giron har aldrig varit en hund som varit föremålsintresserad och därför har det varit väldigt svårt att träna och hantera, lika lite har det varit svårt att läsa av honom när han börjat vakta saker och ting utan anledning. dock har han aldrig på något sätt vaktat sin mat, sin plats el dyl som liten.

Vi beslutade oss för att flytta från huset i skogen in till byn. Kvällen innan vi skulle flytta hittade jag Giron i en fåtölj som han inte får vistas i (enda stället i huset det är nolltolerans annars får mina djur vara överallt ) bitandes på något. Vad har han tänkte jag. Gick in i vardagsrummet och han gör ett värsta utfall mot mig. Ser att det var Jennifers trosor han snaskade på. Och jag blev arg. Läste lagen för honom och gick emot honom för att lägga honom. Jag hade samtidigt en kartong med och höll denne framför mig för att delvis skydda mig själv eftersom jag inte visste vart detta skulle sluta, för jag höll på att packa det sista och väl framme hos honom hugger han i kartongen. Dock kan jag ta trosorna ifrån honom och efteråt så visar han heller inte att han gjort något fel.
Även här pratade jag med Pia som anser att jag kanske gjort mer skada än nytta där jag kom med min kartong och skulle istället stå och avleda honom med godis eller liknande för att på så sätt avpollitera detta beteende.

Väl i nya huset bet han Jennifer vid 4-5 olika tillfällen dels för att hon skulle ha ut honom från sitt rum, där ska vara hundfritt på barnens rum har vi kommit överens om, vid ett tillfälle brusade han även upp mot Lasse utan förvarning. Dock har Giron låtit Michelle vara sedan efter flytten.

En tid senare skulle jag lägga mig och vila. Giron låg som vanligt i sängen med huvudet på kudden. Denna rutin har vi haft sen han kom till oss. Jag säger tut halvviskande och han flyttar på sig, någon enstaka gång har jag behövt säga akta men oftast räcker första tut:et. Så gjorde jag även denna gång, började ta tag i kudden för att rätta till den inför att jag skulle lägga mig och vips gör Giron ett utfall mot mig från ingenstans och hugger mig i handen. Jag blev så fruktansvärt chockad. Och ledsen. Skrev ett mail till uppfödaren att nu har jag inte längre något val, nu har han gått över gränsen så det visslar om det och därmed flyttade han.

Vill poängtera att sen vi flyttade till nya huset har han bitit 5-6 gånger och vi har bott här drygt ett halvår. Så han har inte bitit konstant varje dag eller så utan det kan gå några veckor sen kommer det från klarblå himmel igen. Dessemellan har han varit helt underbar.

Jag resonerar som så, jag har varit aktiv inom hunderi i 24 år nu både med egna djur och som tränare för andras. Jag har gått på otaliga kurser både inom bk och privata så jag anser mig ha lite kunskap både hund över lag och hur man bör hantera olika situationer.

En hund enligt mig ska vara längst ner på stegen, aldrig dem ska sticka upp och gör dem det och försöker tänja på gränserna då får man också på olika sätt visa hunden vad det är som gäller. Att slå är aldrig en lösning för mig snarare bra mental stimulans, konsekventa regler, bra mat, bra hälsa och när inte det räcker till så får man ta till dominansträning.

Jag har aldrig sympatiserat med att bara vara mjuk eller att idka byteshandel, en flockledare idkar inte byteshandel med undersåtar. Inte när det kommer till aggressivitet.
Byteshandel kan man ha när man övar på att hunden ska släppa saker, ta saker från den som den inte får ha, som titta vad jag har här... men inte efter att en hund har gjort utfallt och bitit/huggt.

Giron är för mig allt annat än vad en pinscher ska vara. Han har inte på något sätt varit på det sätt jag läst om eller fått förklarat för mig. Jag tror också att vi biter oss själva i bakänden när vi inte tog i med "hårdhandskarna" från början. Det var ju än dock vi som levde med honom.
Jag har flertalet gånger påtalat för uppfödaren  att han inte är som en pinscher ska vara, han har varit betydligt mer. Vi har cyklat med honom uppemot 4 mil per vecka för att han ska varva ner, cyklar vi inte så är han snart utanpå skinnet på sig själv.

Jag skrev mail till uppfödaren angående hjälp om vad som kan felas att det inte håller att han biter barnen i den utsträckningen han gör. Med facit i hand borde vi ha reagerat redan första gången han bitit. Hon skulle i slutet av Girons vistelse här vara mer delaktig, ta och försöka sätta ihop mer alternativa träningsmetoder etc för att försöka få bukt på problemet men inget mer hände.

Jag försökte få till andra hjälpmedel genom att få till privata träningsomgångar med privata kända handledare som jag har fullt förtroende för, kan inte dessa hjälpa mig kan ingen kände jag. Svar på det fick jag som var aningens negativa från uppfödarens håll att det är inte säkert att hon tycker att dessa metoder är så bra. Dessa metoder går helt och hållet ut på att få bukt på aggressivitet och dominans utan hugg och slag. Jag åkte på en träningsomgång på ett av de två ställen jag valt att anlita och fick bekräftat hur pass mentalt vass han är och hur jag bör träna med honom. Dock gav inte träningen stort resultat. De första veckorna var bra men eftersom jag inte fick supporten från uppfödaren att det var ok att fortsätta med den expertis jag har förtroende för så gick det hela utför.

Jag har valt att med denna hund gå uppfödarens linje eftersom vi enbart varit fodervärdar till Giron. Jag, vi har inte velat göra fel men ändå blev det väldigt fel.

Jag har tidigare i min blogg skrivit lite om vad som hänt men då fått påbackning av uppfödaren att detta inte bör skrivas för det kan misstolkas av den som läser detta och att hon i sin tur kan få påtryckningar om att Giron är aggressiv och inte kanske bör användas i avel. Därför slutade jag blogga en tid för det är så med ALLA hundar att det är inte enbart sol och underbart väder att ha hund, regn rusk och blåsväder finns också. Dock brukar det mesta gå att få bukt på. Att då få "munkavel" och skriva om saker som egentligen inte är sådant solsken egentligen är för mig buffel och båg. Lögn rakt av. Alla hundägare går igenom perioder som inte är solsken nån gång i livet.

Jag har i alla år haft schäfer, rottweiler och är van vid skarpa dominanta hundar. jag har haft omplaceringshundar, aggressiva, skygga hundar men ändå lyckats lösa problemen att hundarna funkat helt i min flock. Därför blev jag så fruktansvärt ledsen när de kunskaper jag besitter inte "får" användas på Giron eller att expertis jag vet är väldigt bra kan kallas in.

Jag har pratat med en hel massa människor både om Giron specifikt och om hund över lag. Instruktörer, annan expertis, uppfödare, hundmänniskor och icke hundmänniskor. Kontentan blir densamma. En mentalt frisk hund hugger inte den hand som föder när den lever under de förutsättningarna som Giron gjort. Han har fått mental stimulans, han har fått motion, bra mat, bra rundsmörjning i kropp och själ. Aldrig hugg och slag. Vi har heller aldrig gett honom någon anledning att utveckla dessa sidor.

Det är med stor sorg jag säger att antingen är där allvarligare "fel" på giron eller så är det för att vi inte tagit tag i problemenen på rätt sätt redan från början. Det lär visa sig.
 uppfödaren säger de gångerna hon haft honom att han är en underbar pinscher. Ja han är underbar under tiden emellan han har dessa utfallen. uppfödaren har haft honom upp emot en vecka i stöten ett fåtal gånger. Dock kan det gå en månad innan han biter igen. Därför anser jag att man kan inte se hans rätta jag, eller snarare han hinner inte befästa sig så pass att hans rätta jag kryper fram.
Jag fick ett mail från uppfödaren via facebook att hon nu hittat nytt hem åt honom och jag hoppas innerligt att det funkar bättre i nya hemmet inte för att jag tror så mycket på det om jag känner Giron rätt =( men jag hoppas innerligt för alla parter att det ska funka.

Vill också förtydliga detta inlägg. Detta skrivs enbart för att jag fått en del förfrågningar om vad som hände OCH att jag vill klargöra för egen del vad som egentligen har hänt här hemma. Jag vill inte komma dragandes med lögner och falska påståenden som det annars är vanligt förekommande i hundvärlden, detta är bara den nakna sanningen. Ni som läser bör tolka det som skrivs och inte det som inte skrivs. Jag har inte utelämnat något utan bara återgett vad som verkligen har hänt.

Sorgen är stor efter Giron. Saknaden är desto större. Dock var jag tvungen att ta det avgörande beslutet att skydda min familj. Att det sen resulterar i att Giron måste flytta må så vara.

Jag lär inte kunna skriva så mycket mer, mycket mer info lär jag inte kunna få om Giron heller. Utan förvarning utan diskussion etc har uppfödaren valt att ta bort mig från facebook, hon tar inte emot några mail mer än via facebook och eftersom jag inte längre hittar henne där är jag nog blockad också. Jag kan i allafall inte få fram henne om jag söker på henne, dock kan sambon få fram henne när han söker från sitt konto. Det säger mer om uppfödaren än om mig är jag rädd.
I början var uppfödaren en underbar uppfödare och relationen till henne verkade jättebra. Dock har hon inte varit särskilt aktiv i att ta kontakt med mig om Giron och hans existens utan mest svarat när jag pockat på uppmärksamhet för att vi haft problem med honom.
Efter hand som tiden gått har tiden vi setts varit hyffsat ansträngd eftersom det oftast enbart varit på fåtal utställningar, uppfödaren är väldigt nervös och kan bli lite av otrevligheten själv när hon reagerar så. vilket jag har svårt för. Alla är vi olika.

I slutet av denna situation skulle uppfödaren involvera sig mer lovade hon men inget hände. När faktum sedan var klart och Giron hämtades fick jag ett mail om att Giron blödde när han bajsade och att detta skulle kollas upp. Hur det gick? Vet inte men slängt det i ansiktet fick jag.
Sista gången jag hörde något var att uppfödaren hittat hem åt honom och att hon tror på detta. Jaha... oki... jättebra... känner jag...sen är uppfödaren borta.

Om det är personkemin mig och uppfödaren emellan vet jag inte, kanske är uppfödaren sådan som person om hon inte har någon nytta av människor omkring sig längre? Vet inte. Dock vet jag att jag tror inte att jag vill vara fodervärd fler gånger. Jag vill ha en nära kontakt med min uppfödare, inte så att man behöver umgås eller så men i allafall på en hyffsad nära basis så man har något att luta sig på när det stormar.
Jag sitter med många frågor och funderingar både hur detta har skötts med Giron och hans hämtning samt under tidens gång han har bott hos oss som jag bett om hjälp om och om igen.

Visst har jag fått frågor då och då om hur Giron skött sig efter senast han bitit. Jättebra säger jag självklart vad annat kan jag säga? Han har ju fungerat jättebra tills han bet nästa gång.

Sätter punkt för denna gång och nej uppfödare, detta är inte något påhopp vare sig mot dig, rasen eller Giron. Det är bara fakta ur den aspekten, hur vi har haft det med honom och relation till dig. Jag tänker inte bli behandlad hur som helst, även jag har ett hjärta och det skär i hjärtat efter denna turbulens. Jag känner mig väldigt illa behandlad. Jag har gjort som jag var ombedd att göra. Från dag ett, nu är jag bortslängd som värsta sophögen dockhanteras soporna bättre.

Jag har fått en del förfrågningar angående varför Giron flyttat och att Chill stannar kvar. Jag är lite fundersam till, om jag ska publicera dessa och eventuellt också berätta varför han flyttade. Det var ju ett tufft beslut för oss att ta.
Jag kan förstå att ni som följer bloggen undrar, hade jag också gjort i era kläder.

Har inte varit på  uppfödaren särskilt mycket om att få info om Giron (av högst privata skäl) och jag har fått 2 mail från henne sen han for. Ett där han skulle till vet för att han hade blod i avföringen. Stackars lille killen =( Hoppas det gick väl, dock är det något vi inte känner till alls här ifrån. Hade jag sett något sådant hade jag varit den första att larma om det.

Andra mailet innehåller uppgifter om nytt hem åt honom, så jag hoppas innerligt att det går bättre där än här...

puss på nosen Giron

Idag kom uppfödaren och hämtade Giron. Alla försök till behärskning var som bortblåsta...tårarna kom, rann över och sen var det kört...
Fy fan vad jobbigt det kan vara att mista ett djur. Jag hoppas innerligt att allt löser sig till det bästa för giron.
Såg att uppfödaren lagt upp nytagna foton av honom o det var som slag efter slag efter slag i både mage o på käften.
Jag vet, jag borde inte titta på dem, men kan inte låta bli...det är ju "min"plutt och ont gör det.
Vem ska värma benen i sängen? Vem ska ligga och slåss om täcket? Platsen?
Jag vet, det har inte gått många timmar sen han for men det hjälps inte...jag saknar honom av hela mitt hjärta och jag tror inte den saknaden kommer avta på mycket mycket länge.

Jag kommer inom kort att stänga ner denna blogg. Finns inte mycket mer att skriva... men det är dock ett kapitel i livet jag tänker värna om...

Älskade liv...

Det är med stor sorg, mycket funderingar och en stor beslutsångest som detta beslut har fattats. Jag kommer inte att delge alla här igenom varför detta beslut är taget, mina närmaste som redan är insatta i läget kommer att få veta.
Giron kommer inom kort att lämna oss. Jag har ännu inte fått några indikationer från uppfödaren om hon hittat nytt hem åt honom. Jag vet bara att mest troligt till helgen flyttar han, sen om han stannar en tid hos uppfödaren först och sen vidare, det vet jag inte.
Självklart vill jag veta men å andra sidan är det kanske inget jag har rätt att veta? jag vet inte. Men ett stort jävla slag under bältet är det i allafall.

Älskade Giron - förlåt att matte inte kunde forma detta bättre

Så då var MH också gjort på svartnosen här. Det är väl lite blandad kompott på resultatet, det som framkom visste vi ju redan med leken, och springturerna men att få detta bekräftat så känns ju lite konstigt.
Men utöver att han drog iväg 2 gånger så kändes det ändå bra och nu är det gjort. Omogen är han men jag tror inte han hade varit så mycket annorlunda i de olika momenten oavsett hur gammal han är.

Nu är det bara HD röntgen kvar sen är han väl helt klar för att träffa donnor =)

Har en trött Giron idag, allt som hänt idag är ju inget som händer varje dag så det har tagit ut sin rätt =)

Jag ha skrivit några rader i Pernillas gästbok som säkerligen inte kommer att låta publiceras för visst är det många gånger så att den krassa verkligheten svider oftast. Jag har fått berättat för mig och jag har fått läsa om vad Pernilla går och säger bakom min rygg och jag kan tycka att det är skrämmande när människor som passerat 35 hamnar i sandlådan för det är där hon hör hemma. I varje fall så skrev jag så här:

Jag tycker du ska tänka på vad du säger till andra människor. Jag tycker det är fult av dig att snacka bakom ryggen på mig. Impala for inte hem till dig för att jag inte har råd att skaffa mat eller betala vet-kostnader.
Hon får hem till dig för att du helt utan förvarning förändrar allt du sagt. Du säger en sak till mig, samma sak till Lasse i telefon men när det verkligen gäller vänder du på det.
Så har det varit med ALLT, du slänger något ur dig när det passar för stunden sen när det väl kommer till kritan så vänder du igen.
Likaså var det med du skulle stå för de kostnaderna som fanns för Axa - dem fick jag aldrig, du skulle stå för halva självrisken på bilen, det fick jag aldrig. Du valde själv att säga att du stod för maten för Impal då du ville ha Olivers på henne för jag hade inte köpt det fodret. Jag hade heller inte ifrågasatt detta om det inte var för att du sade till mig och till Lasse vid flertalet gånger att du står vet-kostnaderna bara hon kommer iväg. Jag berättar att vi ska iväg o vad det kan tänkas gå på samt för måndagens besök då sätter du mig i klistret genom att säga nej gör bara det mest nödvändiga på henne för du har inga pengar. Du tänker heller inte stå för några kostnader, i nästa mess skriver du att du står för kostnaderna hos din vet. Jag ber dig då hämta Impala vilket du i din skyldighet som uppfödare är om inget annat kommit överens men inte ens det gör du.
Detta strulet hade aldrig kommit på tapeten om inte det vore för att du själv sagt du skulle stå för sakerna. Jag har aldrig haft problemen med Pia vet du varför? För hon slänger inte såna saker ur sig. Det är enkelt, vill Pia göra något med Giron då står hon för det sen spelar det ingen roll vad det handlar om.
Vill du att Impala ska gå på ett speciellt foder eller gå till en viss vet, då får du ordna det då.
Prata skit om mig som fodervärd till andra, både öppet och privat tycker jag är fult, fruktansvärt fult.
Jag kan säga att jag känner mig så fruktansvärt kränkt av din behandling. Jag har ställt upp på alla sätt jag kan, jag har kört, kört o åter kört för dig, jag har fått ställa in ett vetbesök för Impala för att din tik var på gång att valpa.
Jag har kört dig till stockholm, det betalade du för, jag körde dig till blekinge det betalade du för, då krockade vi och du sa att du självklart betalde halva självrisken för det var för dig jag hade kört men när kom den då? vet inte.
Jag tog Axa till vet strax efter hon kom hit, du skulle föra över pengarna för det skulle du stå för sa du, oki gör du så, dem kom aldrig.
Sista turen jag körde till Malmö djursjukhus, 2 gånger på en natt så med resan till o från mig till dig körde jag totalt 42 mil, jag fick 240 kr för detta, för 60 kr hjälpte jag dig att lösa ut hund för så vi kunde åka därifrån.
Du skulle också stå för försäkring, av Impala, ändå ber du mig efter att vi fått hem henne om vi kan betala 100 kr per månad. Jag är inte den som är den klart kan jag hjälpa till gör jag gärna det...

Du säger att du behöver fodervärdar som kan komma överens med dig, du har inte tänkt nån gång att du kanska ska fundera på att du ska komma överens med dem? Jag hade inga som helst problem med att samarbeta med dig förrän jag insåg att du blåste mig på pengar, utnyttjade mig fullt ut för att jag hade bil o att Mats inte ställde upp på dig som han borde.
Jag har aldrig nånsin bett dig om något, aldrig bett dig om att du ska stå för vissa saker eller vissa kostnader så frågan är vilka hjärnspöken du har som inte minns vad du själv satt o sa inför både mig OCH Lasse och vad du sen satt o sa i luren till Lasse samt vad du mesade till mig.
DU betalade om vi gick till din vet men när jag bad dig hämta hunden för att ta henne till din vet då var det stopp.
Detta är konstigt, du spydde så mycket galla på Anna om hur hon hanterade dig som valpköpare, kanske du ska fundera på att man bör inte kasta sten när man sitter i glashus för du behandlar mig som fodervärd sämre än dåligt för jag har verkligen ställt upp på alla plan både på din hund o på dig.
Egentligen borde jag inte vara särskilt förvånad, du spyr så mycket galla o pratar så mycket skit vitt o brett om allt o alla som inte passar in i din mall så jag borde vara beredd på detta.
Dock borde du kanske fråga dig först o främst vad som felas hos dig för att det går som det gör? Du har ju både valpköpare o mig nu som fodervärd som har blivit väldigt illa behandlade.
Misstänker att du inte kommer att publicera detta för sanningen kan ju svida så därför kommer jag lägga ut den på min blogg för jag accepterar inte att man smutskastar mig när jag inte gjort något fel. Felar jag så säg gärna till men detta är under sandlådenivå.
Hoppas du får dem seriösa fodervärdarna du söker, för dem som verkligen är seriösa kommer springa så snart dem ser hur jäkla pengagalen du är. Tack för denna tiden Pernilla men jag trodde aldrig detta om dig, att du skulle sjunka så lågt att du skulle börja hålla på så här!

Långt men ändå kort och koncist skrev jag på hennes gästbokssida. Jag kommer heller inte på något sätt vilja ha någon kontakt med en människa som försöker göra allt för att förstöra för mig bakom ryggen som inte ens kan säga saker och ting face to face o så är det bra sen.
Eftersom dem människorna som Pernilla pratar med inte lär prata med mig känner jag mig nödsadgad att skriva min version här på min blogg för jag kan inte bara sitta och acceptera hur folk behandlar mig.
Jag har blivit av med en bil, 2 hundar, kört massa massa mil i dygnspass. Ja listan kan göras lång. Tilläggas kan ju också att jag även hjälpt henne med en avlastning genom att ha Mapex i mitt hem tills Pernilla hittade köpare på henne, jag körde då också hela vägen för att leverera Mapex i Hörby så hon kunde säljas. Uppehället kostade inte Pernilla en svensk enkrona! Pernilla sade när jag mötte henne första gången Jag ska inte bli störst men jag ska bli bäst. Ja då kan jag bara säga lycka till för med den inställningen till människor ska du vara gad för om du kommer upp till acceptansnivå.

Eftersom jag legat ute med pengar tidigare, så är det inte pengarna i sig det handlar om överhuvudtaget. Att jag sade ifrån inför detta vet-besök är just för att det börjar bli ganska mycket pengar jag ska ha av Pernilla för tidigare både körningar och hundhållning av hund som inte ens är min. Men eftersom jag inte får tillbaka det jag ska ha så är sannolikheten ganska obefintlig att jag får det som tillkommer därav denna diskussion kring pengar. Mina djur ska inte gå och lida här hemma, aldrig förr, aldrig nu, aldrig nånsin!

Undrar också hur Pernilla resonerar kring mig, hon har känt mig ett halvår nu och vi har haft ganska tät kontakt. När Axa dog var det en självklarhet för Pernilla att erbjuda Impala, hennes rollsroyce som hon kallar det, en hund med mycket goda linjer. Varför erbjuder hon denna hund till mig om jag är så oseriös? Nej mycket pratar mot Pernilla själv i detta läget, trist bara att hon inte tar det hela med mig istället för med alla andra.

Sist men inte minst - jag är oseriös men vad är Pernilla då? - vad är det som gör henne så seriös? Att hon lurar fogden på pengar? Att hon myglar med pengar så det visslar om det? Att hon säljer hund som hon vill ha kvar enbart för att hon behöver pengar? Ja ärligt talat vet jag inte men detta gör mig rädd, ledsen o mörkrädd....
Jag sade när Axa dog att något felades med Pernilla för hon anmälde Axa till utställningar o några dagar innan det var dags för utställning så oj nej de blev visst inget, så var det flertalet gånger för hon hade inga pengar att anmäla för. Detta gjorde att jag här hemma diskuterade med Lasse att jag vet inte om jag vågar ge mig i lag med Pernilla igen eftersom jag mår som jag gör, ja det kan du ju bara känna av själv säger Lasse...Men jag gav det en chans till och jag skulle gett fan i det, det märker jag nu Hoppas bara att dem som ska komma och träffa hundarna, tar en titt på Pernilla också så dem får se människan bakom den där fasaden

Var ju hos Pernilla i fredags och hon lade märke till något jag själv inte lagt märke till vid Axa. Hennes gång. Jag har länge sett att hon varit "klumpig" när hon rest sig och så där men trott att det hade med valpigheten att göra. Det är ju för mig en ny ras. Njae säger Pernilla, där är något som inte är som det ska.
Sagt och gjort, har ju berättat detta tidigare här på bloggen att vi skulle iväg och röntga och så blev det idag.

Startade här hemma kl 0900, hämtade upp Pernilla och Engla och for vidare till Dalby. Tiden var satt till 1040. Vi var precis i tid. Pernilla gick in med Engla först och jag och Axa satt kvar ute i väntrummet. Nervöst kände jag men Axa lade sig, hon var som hon alltid var.
Det blev snart vår tur, jag och Pernilla gick in med Axa och fick träffa en mycket mycket trevlig veterinär, lugn och behaglig var han. Han ville se Axa springa så vi sprang och han tyckte då att Axa var sladdrig bak.
In och ge Axa lugnande och snart sov hon gott. Jag och Pernilla gick ut i väntrummet igen.

Vet kommer ut och säger, vi tar en bild till, det ser inte bra ut. Ok säger vi, det sitter en dam i väntrummet också som pratar massor massor så vi blev ju lite distraherade vilket var ganska skönt.

Snart är det vår tur att komma in igen, Axa är klar men sover fortfarande. Vet ville inte väcka henne innan han pratat med oss, så pass illa var det.
Vi fick se bilderna och det är ett under att hon satt ihop egentligen. De lårbenskulor man normalt har var inte fullgoda och de satt inte där de ska sitta. Ena sidan var betydligt värre än andra men även den "bättre" sidan var riktigt undermålig. Vi förhörde oss med vet om vilka framtidsutsikter en hund har med detta problem. Dem var färre än få. Hon hade ont som det var, även nersövd reagerade hon på smärtan då dem röntgade henne.

Både jag och Pernilla var rörande överens om när vi kom till vet att OM det skulle visa sig vara något som var bekymmersamt så skulle vi låta henne somna in. En ras som är stor och tung som redan har problem, bådar inte gott. Visserligen hade man ju fått se vilken typ av problem det hade varit, inflammation, växtvärk eller dyl men nu fanns det inget att säga.

Därmed fick Axa somna in. Hon är nu smärtfri och slipper något som helst lidande. Jag känner ångest för att jag inte sett signalerna tidigare, att jag inte åkt med henne tidigare för ingen vet hur pass ont hon har haft.
Dock fick jag signaler av Pernilla i fredags och idag fick vi tid så det har ändå gått snabbt, men i mitt sinne i mitt resonemang kring hundhållning så skulle jag varit iväg med Axa tidigare.
Jag vet att jag inte ska klandra mig själv MEN det gör jag. Ingen av mina djur har nånsin behövt lida och jag vill inte att någon nånsin ska behöva göra det.

Det är en stor förlust för oss här hemma. Axa var en underbar familje- flockmedlem för oss alla. I tisdags låg jag på rygg i sängen och hade Axa på ena armen sovandes och Giron på den andra. Det är det minne jag har och vill ha på min näthinna och den känslan av hennes nos mot mitt ansikte ska jag bevara väl.
Vi saknar dig Atletiska Axa och tomheten är stor.

Må väl min älskade vovve, vi ses på andra sidan