Giron

Jag tänker summera vår tid med Giron. Han kom till oss vid 10 veckors ålder och eftersom detta var en ras jag inte kan på mina 5 fingrar har jag helt förlitat mig på uppfödaren och hennes erfarenhet av rasen.
Mjuk hand och bytes handel när något går galet.
Min normala åsikt när det kommer till hunduppfustran är en fast konsekvent hand men jag är inte den som är den självklart är jag för ett försök och gör så som uppfödaren rekommenderar.

Giron kom och installerade sig och till en början funkade det bra, vändningen kom strax före 6 månaders ålder. Han gjorde ett utfall och högg efter Lasse rejält när Lasse skulle flytta honom från att äta sådant som inte var helt lämpligt för honom ute i skogen. Du lägger honom sade jag för sådant beteende får inte förekomma på något sätt. Sagt och gjort Lasse gjorde som jag sade.
Jag har hela tiden varit öppen mot uppfödaren när det kommer till saker som hänt i vårt hem och uppfödaren sade nej nej nej det är inte rätt sätt att hantera en pinscher. Bytes handel är bättre så han får något annat mer positivt att tänka på än att försvara det som han anser vara sitt.

Det var början på en ganska lång väg, i allafall för oss. Han började bita Michelle. Ett flertal gånger. En gång skulle hon ta bort honom, han stod med framtassarna på Olivers stol för att försöka ta mat från honom. Nej sade Michelle och satte en hand i bringan på honom och föste undan honom. Jag var där och hon gjorde enligt mig inga fel. Vipps så sätter sig Giron i halsen på Michelle och hugger tag så hon får rejäla märken efteråt.

Ska också tillägga att jag är av den uppfattningen att man aldrig, absolut aldrig ska låta barn vara ensamma med hundar för det kan bli så himla fel därmed kan jag med gott samvete säga att saker jag beskriver här i bloggen har inte varit barnens fel. Jag eller Lasse har varit närvarande 9 fall av 10  när något hänt.

Hur som helst nu började en tid där Giron bet Michelle ofta, händer och armar framför allt, inomhus och utomhus där var aldrig något mönster på hur det hela utvecklades och vilka situationer som skulle uppstå med bett och inte bett.
Nu kommer även Jennifer in i bilden. Han ger sig även på henne.

giron har aldrig varit en hund som varit föremålsintresserad och därför har det varit väldigt svårt att träna och hantera, lika lite har det varit svårt att läsa av honom när han börjat vakta saker och ting utan anledning. dock har han aldrig på något sätt vaktat sin mat, sin plats el dyl som liten.

Vi beslutade oss för att flytta från huset i skogen in till byn. Kvällen innan vi skulle flytta hittade jag Giron i en fåtölj som han inte får vistas i (enda stället i huset det är nolltolerans annars får mina djur vara överallt ) bitandes på något. Vad har han tänkte jag. Gick in i vardagsrummet och han gör ett värsta utfall mot mig. Ser att det var Jennifers trosor han snaskade på. Och jag blev arg. Läste lagen för honom och gick emot honom för att lägga honom. Jag hade samtidigt en kartong med och höll denne framför mig för att delvis skydda mig själv eftersom jag inte visste vart detta skulle sluta, för jag höll på att packa det sista och väl framme hos honom hugger han i kartongen. Dock kan jag ta trosorna ifrån honom och efteråt så visar han heller inte att han gjort något fel.
Även här pratade jag med Pia som anser att jag kanske gjort mer skada än nytta där jag kom med min kartong och skulle istället stå och avleda honom med godis eller liknande för att på så sätt avpollitera detta beteende.

Väl i nya huset bet han Jennifer vid 4-5 olika tillfällen dels för att hon skulle ha ut honom från sitt rum, där ska vara hundfritt på barnens rum har vi kommit överens om, vid ett tillfälle brusade han även upp mot Lasse utan förvarning. Dock har Giron låtit Michelle vara sedan efter flytten.

En tid senare skulle jag lägga mig och vila. Giron låg som vanligt i sängen med huvudet på kudden. Denna rutin har vi haft sen han kom till oss. Jag säger tut halvviskande och han flyttar på sig, någon enstaka gång har jag behövt säga akta men oftast räcker första tut:et. Så gjorde jag även denna gång, började ta tag i kudden för att rätta till den inför att jag skulle lägga mig och vips gör Giron ett utfall mot mig från ingenstans och hugger mig i handen. Jag blev så fruktansvärt chockad. Och ledsen. Skrev ett mail till uppfödaren att nu har jag inte längre något val, nu har han gått över gränsen så det visslar om det och därmed flyttade han.

Vill poängtera att sen vi flyttade till nya huset har han bitit 5-6 gånger och vi har bott här drygt ett halvår. Så han har inte bitit konstant varje dag eller så utan det kan gå några veckor sen kommer det från klarblå himmel igen. Dessemellan har han varit helt underbar.

Jag resonerar som så, jag har varit aktiv inom hunderi i 24 år nu både med egna djur och som tränare för andras. Jag har gått på otaliga kurser både inom bk och privata så jag anser mig ha lite kunskap både hund över lag och hur man bör hantera olika situationer.

En hund enligt mig ska vara längst ner på stegen, aldrig dem ska sticka upp och gör dem det och försöker tänja på gränserna då får man också på olika sätt visa hunden vad det är som gäller. Att slå är aldrig en lösning för mig snarare bra mental stimulans, konsekventa regler, bra mat, bra hälsa och när inte det räcker till så får man ta till dominansträning.

Jag har aldrig sympatiserat med att bara vara mjuk eller att idka byteshandel, en flockledare idkar inte byteshandel med undersåtar. Inte när det kommer till aggressivitet.
Byteshandel kan man ha när man övar på att hunden ska släppa saker, ta saker från den som den inte får ha, som titta vad jag har här... men inte efter att en hund har gjort utfallt och bitit/huggt.

Giron är för mig allt annat än vad en pinscher ska vara. Han har inte på något sätt varit på det sätt jag läst om eller fått förklarat för mig. Jag tror också att vi biter oss själva i bakänden när vi inte tog i med "hårdhandskarna" från början. Det var ju än dock vi som levde med honom.
Jag har flertalet gånger påtalat för uppfödaren  att han inte är som en pinscher ska vara, han har varit betydligt mer. Vi har cyklat med honom uppemot 4 mil per vecka för att han ska varva ner, cyklar vi inte så är han snart utanpå skinnet på sig själv.

Jag skrev mail till uppfödaren angående hjälp om vad som kan felas att det inte håller att han biter barnen i den utsträckningen han gör. Med facit i hand borde vi ha reagerat redan första gången han bitit. Hon skulle i slutet av Girons vistelse här vara mer delaktig, ta och försöka sätta ihop mer alternativa träningsmetoder etc för att försöka få bukt på problemet men inget mer hände.

Jag försökte få till andra hjälpmedel genom att få till privata träningsomgångar med privata kända handledare som jag har fullt förtroende för, kan inte dessa hjälpa mig kan ingen kände jag. Svar på det fick jag som var aningens negativa från uppfödarens håll att det är inte säkert att hon tycker att dessa metoder är så bra. Dessa metoder går helt och hållet ut på att få bukt på aggressivitet och dominans utan hugg och slag. Jag åkte på en träningsomgång på ett av de två ställen jag valt att anlita och fick bekräftat hur pass mentalt vass han är och hur jag bör träna med honom. Dock gav inte träningen stort resultat. De första veckorna var bra men eftersom jag inte fick supporten från uppfödaren att det var ok att fortsätta med den expertis jag har förtroende för så gick det hela utför.

Jag har valt att med denna hund gå uppfödarens linje eftersom vi enbart varit fodervärdar till Giron. Jag, vi har inte velat göra fel men ändå blev det väldigt fel.

Jag har tidigare i min blogg skrivit lite om vad som hänt men då fått påbackning av uppfödaren att detta inte bör skrivas för det kan misstolkas av den som läser detta och att hon i sin tur kan få påtryckningar om att Giron är aggressiv och inte kanske bör användas i avel. Därför slutade jag blogga en tid för det är så med ALLA hundar att det är inte enbart sol och underbart väder att ha hund, regn rusk och blåsväder finns också. Dock brukar det mesta gå att få bukt på. Att då få "munkavel" och skriva om saker som egentligen inte är sådant solsken egentligen är för mig buffel och båg. Lögn rakt av. Alla hundägare går igenom perioder som inte är solsken nån gång i livet.

Jag har i alla år haft schäfer, rottweiler och är van vid skarpa dominanta hundar. jag har haft omplaceringshundar, aggressiva, skygga hundar men ändå lyckats lösa problemen att hundarna funkat helt i min flock. Därför blev jag så fruktansvärt ledsen när de kunskaper jag besitter inte "får" användas på Giron eller att expertis jag vet är väldigt bra kan kallas in.

Jag har pratat med en hel massa människor både om Giron specifikt och om hund över lag. Instruktörer, annan expertis, uppfödare, hundmänniskor och icke hundmänniskor. Kontentan blir densamma. En mentalt frisk hund hugger inte den hand som föder när den lever under de förutsättningarna som Giron gjort. Han har fått mental stimulans, han har fått motion, bra mat, bra rundsmörjning i kropp och själ. Aldrig hugg och slag. Vi har heller aldrig gett honom någon anledning att utveckla dessa sidor.

Det är med stor sorg jag säger att antingen är där allvarligare "fel" på giron eller så är det för att vi inte tagit tag i problemenen på rätt sätt redan från början. Det lär visa sig.
 uppfödaren säger de gångerna hon haft honom att han är en underbar pinscher. Ja han är underbar under tiden emellan han har dessa utfallen. uppfödaren har haft honom upp emot en vecka i stöten ett fåtal gånger. Dock kan det gå en månad innan han biter igen. Därför anser jag att man kan inte se hans rätta jag, eller snarare han hinner inte befästa sig så pass att hans rätta jag kryper fram.
Jag fick ett mail från uppfödaren via facebook att hon nu hittat nytt hem åt honom och jag hoppas innerligt att det funkar bättre i nya hemmet inte för att jag tror så mycket på det om jag känner Giron rätt =( men jag hoppas innerligt för alla parter att det ska funka.

Vill också förtydliga detta inlägg. Detta skrivs enbart för att jag fått en del förfrågningar om vad som hände OCH att jag vill klargöra för egen del vad som egentligen har hänt här hemma. Jag vill inte komma dragandes med lögner och falska påståenden som det annars är vanligt förekommande i hundvärlden, detta är bara den nakna sanningen. Ni som läser bör tolka det som skrivs och inte det som inte skrivs. Jag har inte utelämnat något utan bara återgett vad som verkligen har hänt.

Sorgen är stor efter Giron. Saknaden är desto större. Dock var jag tvungen att ta det avgörande beslutet att skydda min familj. Att det sen resulterar i att Giron måste flytta må så vara.

Jag lär inte kunna skriva så mycket mer, mycket mer info lär jag inte kunna få om Giron heller. Utan förvarning utan diskussion etc har uppfödaren valt att ta bort mig från facebook, hon tar inte emot några mail mer än via facebook och eftersom jag inte längre hittar henne där är jag nog blockad också. Jag kan i allafall inte få fram henne om jag söker på henne, dock kan sambon få fram henne när han söker från sitt konto. Det säger mer om uppfödaren än om mig är jag rädd.
I början var uppfödaren en underbar uppfödare och relationen till henne verkade jättebra. Dock har hon inte varit särskilt aktiv i att ta kontakt med mig om Giron och hans existens utan mest svarat när jag pockat på uppmärksamhet för att vi haft problem med honom.
Efter hand som tiden gått har tiden vi setts varit hyffsat ansträngd eftersom det oftast enbart varit på fåtal utställningar, uppfödaren är väldigt nervös och kan bli lite av otrevligheten själv när hon reagerar så. vilket jag har svårt för. Alla är vi olika.

I slutet av denna situation skulle uppfödaren involvera sig mer lovade hon men inget hände. När faktum sedan var klart och Giron hämtades fick jag ett mail om att Giron blödde när han bajsade och att detta skulle kollas upp. Hur det gick? Vet inte men slängt det i ansiktet fick jag.
Sista gången jag hörde något var att uppfödaren hittat hem åt honom och att hon tror på detta. Jaha... oki... jättebra... känner jag...sen är uppfödaren borta.

Om det är personkemin mig och uppfödaren emellan vet jag inte, kanske är uppfödaren sådan som person om hon inte har någon nytta av människor omkring sig längre? Vet inte. Dock vet jag att jag tror inte att jag vill vara fodervärd fler gånger. Jag vill ha en nära kontakt med min uppfödare, inte så att man behöver umgås eller så men i allafall på en hyffsad nära basis så man har något att luta sig på när det stormar.
Jag sitter med många frågor och funderingar både hur detta har skötts med Giron och hans hämtning samt under tidens gång han har bott hos oss som jag bett om hjälp om och om igen.

Visst har jag fått frågor då och då om hur Giron skött sig efter senast han bitit. Jättebra säger jag självklart vad annat kan jag säga? Han har ju fungerat jättebra tills han bet nästa gång.

Sätter punkt för denna gång och nej uppfödare, detta är inte något påhopp vare sig mot dig, rasen eller Giron. Det är bara fakta ur den aspekten, hur vi har haft det med honom och relation till dig. Jag tänker inte bli behandlad hur som helst, även jag har ett hjärta och det skär i hjärtat efter denna turbulens. Jag känner mig väldigt illa behandlad. Jag har gjort som jag var ombedd att göra. Från dag ett, nu är jag bortslängd som värsta sophögen dockhanteras soporna bättre.